Logikk og politikk

Logikk og politikk er ofte overraskende langt fra hverandre. Spesielt gjelder dette når pressgrupper forsøker å gjøre statistikk til politikk. Den veien bør gå via logikk, men som oftest går den motsatt vei: Først finner vi ut hva vi ønsker å vite, og deretter finner vi noen tall som passer. Et godt eksempel, som jeg har skrevet om tidligere, er hvordan Politiets Fellesforbund manipulerer tall for å få større våpen.

Det svenske NHO har bestemt seg for å bevise at deres medlemmer ikke er rasistiske. Deretter har de forsøkt å finne tall som underbygger dette. Ali Esbati tar for seg rapporten, og innvendingene hans er høyst treffsikre. Jeg vil også sitere de to avsnittene som best beskriver logikkens håpløse vilkår i politikken, men jeg skal ta med setningen Ali utelot, for uten den virker jo rapporten helt hjelpeløs. Disse avsnittene står innimellom to digre grafer på side 12. Jeg har ikke utelatt noe eller klipt ut noe som helst - dette er hele resonnementet slik det svenske NHO ønsker å presentere det:

Att arbetsgivare skulle ha en negativ attityd till folk från Afrika och mellanöstern har förts fram av en del forskare och även myndigheter som den självklara förklaringen till situationen. En jämförelse mellan invandrare från Afrika och Sydamerika som kommit till Sverige sedan 1990 visar något helt annat. Jämförelsen visar att förvärvsfrekvensen hela tiden har varit högre bland sydamerikaner.

Den lägre sysselsättningen bland afrikaner förklaras dock av gruppens sammansättning med
avseende på ålder, utbildning, erfarenhet, etc. Det beror också, som vi redan har redovisat, på
mottagningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Vad gäller företagens och arbetsgivarnas
attityd, så har de i själva verket anställt långt fler afrikaner än Sydamerikaner. År 2003 fanns
cirka 14000 afrikaner som förvärvsarbetande jämfört med knappt 8000 sydamerikaner.

Rapporten må innrømme at afrikanere sjeldnere blir ansatt, men skriver at dette forklares av gruppens sammensetning mht. alder, utdanning og erfaring. Dette er ikke dokumentert, belagt med kilder eller begrunnet. Deretter gjør rapporten det mest tendensiøse sprang jeg har sett på lenge: Vi går fra andel sysselsatte til antall ansatte.

Bare for å understreke at dette ikke beror på en feil eller manglende setning, benytter rapporten seg av samme type logikk en gang til:

Förvärvsfrekvensen är högre för invandrare från Polen men antalet förvärvsarbetande från Iran är tusentals fler än förvärvsarbetande från Polen.

Med denne hittil ukjente logikken i baklomma kan man for eksempel hevde at amerikanere er langt mer utsatt for diskriminering enn afrikanere, eller at de fem prosent rikeste blir diskriminert fordi de ikke får mer enn 50 prosent av inntektene. Det er endeløse muligheter!