Økonomistyring
av Sigve Indregard
Bloggen Ekonomikommentarer finner at høyreregjeringene i Sverige har regjert mens det var dårlige tider, mens sossarna har regjert i gode tider. Det er naturligvis bare tøys å hevde at dette viser noe som helst om økonomistyringen som disse partiene bedriver, fordi det er så åpenbart feil å forutsette at valgresultatet er uavhengig av den økonomiske konjunkturen. (Og her må jeg skynde meg å si at det er selvsagt ikke det bloggen snakker om, heller.)
Kombinasjonen av at a) økonomien gjerne går i omtrentlig femårige sykler og b) at det er gode teoretiske og empiriske grunner til å tro at folk liker “lite felleskap” — høyreregjeringer — i oppgangskonjunkturer og “mye felleskap” — venstreregjeringer i nedgangskonjunkturer, er det rimelig at det fremkommer et mønster likt det som Ekonomikommentarer observerer.
Det er kanskje mer overraskende at et slikt mønster ikke er mulig å se i de norske dataene fra 1979 og fremover:
Det eneste mønsteret som man kan kryste ut av disse dataene, er at det ser ut til å gå dårlig med Norge mens Jens Stoltenberg er statsminister. Men det ville være sinnsvakt å trekke en slik konklusjon ut fra de to periodene det gjelder — én kort periode som han ikke lagde statsbudsjett for, og én lang periode som lå flatt til den kræsjet inn i et stort finanskrisehelvete.
Men gitt disse tallene er det egentlig imponerende at den rødgrønne regjeringen sitter såpass trygt og rolig som de gjør, og ikke er lenger bak på meningsmålingene. Det sier mye om Norge at den nedbremsingen som grafen viser nesten ikke har gitt utslag på hverdagslivet.
Kildene for BNP-vekst er SSB, og tallene er konkret kvartalsvis volumendring i fastlands-BNP. Kilden for regjeringer er Wikipedia.
Nøt du denne? Da vil du kanskje like:
Oenig om slutsatserna när det gäller Sverige. Fram till 1994 var det val i Sverige vart tredje år, därefter vart fjärde. Konjunkturer kommer och går med 5–7 års mellanrum plus att det har skett några större ekonomiska kriser i omvärlden — som har utspelat sig på väldigt olika sätt i Sverige.
Det förefaller snarare orimligt att påstå att ekonomistyrning *inte* har spelat någon roll för de ekonomiska resultaten. Självklart kan ändringar i ekonomisk konjuktur påverka valresultaten, men det blir snarare en sådan förklaring som blir alltför enkel.
Snarare är det, precis som Ekonomikommentarer påpekar i diskussionen efter inlägg, rimligt att också titta på hanteringar av konjunkturpolitik, och då särskilt arbetslöshetsbekämpning under olika regimer.
Notera att jag inte menar att det är regeringsfärg som direkt avgör tillväxttakten. Men det finns också kortsiktiga effekter av högerpolitiken, som har varit tydliga i Sverige alla de tre gånger borgarna haft makten i modern tid, om än mest tydligt de senaste två gångerna.
För övrigt har skiftet från rött till blåt skett i nedgångskonjunktur två av tre gånger, vilket väl går emot det du skriver som förklaring?
Ja, jeg er kanskje litt for rask på avtrekkeren når det gjelder Sverige her. Det er f.eks. naturlig å tro at venstreorienterte regjeringer er mer ivrige på motkonjunkturpolitikken enn det høyreregjeringer er. I Sverige, der såpass mye av innenlandsk etterspørsel drives av forholdene i industrien og derfor industripolitikken, er det jo også grunn til å tro at disse effektene vil være store.
Uansett syns jeg BNP er for grovkornet for å si noe presist om dette, men når man har en god forklaring er det klart at man kan bruke BNP-veksten som en slags test på teorien.
Med andre ord: Jeg trekker mine konklusjoner om Sverige — og lar de stå ang. Norge.
PS. Det här är förstås en politisk debattartikel, men har en del poänger: http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.332625-leif-pagrotsky-bara-otur-for-borgerliga–
Ja, den artikkelen gir mer data og opplysninger, og jeg er enig i at det er vanskelig å bortforklare det som tilfeldighet.